·

rococo (EN)
substantiv, adjektiv

substantiv “rococo”

singular rococo, oräknebart
  1. rokoko (en 1700-tals konststil kännetecknad av utsmyckad ornamentik och asymmetriska mönster)
    The museum's exhibit features furniture from the rococo.
  2. rokoko (musik, en stil av musik från samma period känd för sin lätthet och elegans)
    She enjoys playing compositions from the rococo on her violin.

adjektiv “rococo”

grundform rococo, ej graderbar
  1. rokoko (i stil med rokoko konst eller dekoration, kännetecknad av utsmyckad ornamentik och asymmetriska mönster)
    The palace's rococo architecture attracted many visitors.
  2. överdrivet utsmyckad
    The author's rococo prose made the novel a challenging read.