·

comma (EN)
substantiv

substantiv “comma”

singular comma, plural commas, commata
  1. komma
    She used a comma to separate each clause in her long sentence.
  2. en fjäril av släktet Polygonia som har ett litet kommateckenformat märke på sina undersidor
    We watched a bright orange comma flutter across the garden path.
  3. (inom musik) en liten skillnad i tonhöjd mellan två intervall som annars anses vara desamma
    Using the Pythagorean tuning results in the Pythagorean comma between diatonically equivalent notes.
  4. (i genetik) en avgränsare som används för att separera objekt i en genetisk kod
    Removing a comma in the DNA sequence caused an unexpected protein change.
  5. (i retorik, i antik grekiska) en kort fras eller sats, ofta markerad med ett kommatecken
    An orator might pause slightly for a comma to emphasize a point.