·

unyielding (EN)
adjektiv

adjektiv “unyielding”

grundform unyielding (more/most)
  1. orubblig
    Despite hours of debate, her stance on the issue remained unyielding.
  2. oeftergivlig (när det gäller material eller föremål som inte böjer sig eller rör sig under tryck)
    The unyielding steel door refused to budge, even after several attempts to force it open.